Den hårda tävlingen om hur långt vi kört är avgjord. Vi hade vid tävlingstillfället kört 304 mil.
Närmast var farfar. Grattis till segern. Pris utdelas i Sverige.

Den som följt bloggen vet att vi nu nått Palmerston North på nordön. Men hur långt har vi kört med husbilen hittills?
Den som svarar närmast vinner den viktiga tävling 2.

Idag var sista orienteringsdagen. Vi inledde med att titta på världscupmedeldistansen. Helena Jansson vann, så det blev svensk nationalsång.
Banorna var 70% sanddyner och resten ogenomträngliga buskar och träd. Oerhört svårt och tungt. Ida slog mig med 5 minuter.
Eftersom det var strålande sol och varmt, så blev jag lite småtrött efter loppet och fick ligga ett tag i skuggan av husbilen för att kvickna till.

Andra orienteringsdagen bjöd inledningsvis på liknande lättlöpt terräng, som igår, för att övergå i ogenomtränglig tätskog och lite havstrand.
Efter två dagar leder Ida över mig med 1 minut och 6 sekunder. Imorgon blir det ett avgörande medeldistanslopp.
Solen är stark. Solskyddsmedel för allmän användning finns vid start.

Idag har vi sprungit orientering.

Vi blev omringade av landslaget som är här för att springa världscup.
Terrängen var sanddyner täckta med tallmo. Mycket lättlöpt. Dock fick man akta sig så man inte snubblade på de stora kottarna.


Ida och jag hade samma bana.

Senare var det invigning med bbq och diverse uppvisningar såsom vallning och klippning av får.

Det är lite blåsigt här i Wellington, men det är skönt att vi lämnat sydön där vädret är värre. Här åkte vi i förra veckan: http://m.nzherald.co.nz/nz/news/article.cfm?c_id=1&objectid=10857032

Tre troll.
Ovanför syns några karaktärer från Hobbit-filmen.