Idag stod shopping i Nelson på programmet.

Som pappa redan berättat har mamma och jag varit iväg på en uteritt på stranden, dumma som vi är sa vi att vi är erfarna ryttare och lyckades få de två svåraste hästarna de hade. Mamma lyckades få en som vanligtvis bara rids av ledaren, en häst med attityd! Jag däremot fick en lite nervös häst.

Här pratar stadens legend med oss, han kan enligt rykten spela alla instrument under himlen. Han var en väldigt speciell person och hade en aura av legend över sig.

Vi fick lära oss vad hästarna kunde för kommandon och hur man skulle rida dem, sen begav vi oss ut på stranden. Vi red genom vattnet för att komma till bra sanddyner där vi kunde galoppera, våra hästar visste precis vad det var som gällde. Innan vi gett oss av för första springturen var de redo för att släppa lös. Jag tror det var tur att pappa stannade hemma för han hade blivit lite orolig när han såg mammas häst mellan galopp turerna. Den ville väldigt gärna iväg direkt och bockade mycket när den inte fick gå iväg. Min tyckte oxå att det tog lite för lång tid innan vi fick springa igen och kunde inte stå still, men var betydligt mer lätthanterlig än mammas.

Min var väldigt taggad när vi stannade på sanden, men när vi gick genom vattnet för att ta oss till olika ställen på stranden blev han jättelugn och stannade gärna för att leka i vattnet. Under transportsträckorna red mamma bakom en liten tjej som inte ridit mycket alls och satt på en gigantisk häst som hette ”Kirmit the Frog”, hon var lite nervös emellanåt, men väldigt duktig.

Men som ni kanske förstår så har vi båda överlevt ridturen och har vilat upp oss något under natten, men nog känner jag av lite träningsverk…

Idag tog vi det lugnt på förmiddagen då vi förflyttade oss från vår camping i Nelson till Marahau.
I Marahau paddlade vi havskajak runt ön Ngaio. På vägen dit rundade vi ”The split apple”, som är en stor spräckt sfärisk sten en bit ut i havet.

Efter kajakturen var vi ganska trötta och våta. Som tur var var det nära till husbilen där My och Karina snabbt kunde byta om för att bege sig ut på två timmars strandgaloppritt.

Under tiden ryttarna var ute och red, passade vi andra på att äta på hamburgerstället, som enligt flera rykten under dagen, skulle ha NZ:s godaste hamburgare, ” The Fat Tui”. Ryktena visade sig stämma. Hamburgaren vi åt hette ”Cow pat”, men var trots det mycket god.

Här i NZ använder man som tur är svensk avrundning. Vi känner oss som hemma.

Idag simmade My och Ida med sälar i havet utanför Kaikoura. Tyvärr var det bara en säl som tyckte det var varmt nog att bada.

Regn?! Vad hände?

Efter ett stopp i Hanmer Springs där vi fick i oss välbehövd mat är hela familjen mycket lugnare och gladare. Ida och jag passade på att få varsin halvtimmes massage medan vi var spaorten, så nu är vi avslappnade och glada.

Vi har just kommit till Kaikoura där vi ska stanna för natten, men innan vi äter kvällsmat och gör oss klara för kvällen så måste mat införskaffas.

Karina åt fiskyngel till lunch.