Idag stannade vi till och spelade bort lite pengar på Nya Zeeländska hästar. Banan hade en sagolik utsikt som bakgrund.

Hästarna var så snabba att en till och med sprang genom ett staket och rullade nedför en slänt ner på en väg. Det var tydligen inte helt okej utan han blev struken i loppet och jockeyn fick promenera tillbaka till stallet och skämmas.

Vi gjorde ett studiebesök i Fylke, där hobbitarna bor.

Nu har vi rört oss norrut och passerat en massa vulkaniska områden. Vi tittade på puttrande lera och sprutande hetvatten i Roturoa.

Senare badade vi på hot water beach, som är vad den heter. Ur sanden kommer det 65-gradigt vatten. Man gräver en grop i sanden, som sen fylls med varmvatten. Eftersom man måste gräva groparna i lågvatten blev det ett sent kvällsdopp under stjärnklar himmel.

Den hårda tävlingen om hur långt vi kört är avgjord. Vi hade vid tävlingstillfället kört 304 mil.
Närmast var farfar. Grattis till segern. Pris utdelas i Sverige.

Den som följt bloggen vet att vi nu nått Palmerston North på nordön. Men hur långt har vi kört med husbilen hittills?
Den som svarar närmast vinner den viktiga tävling 2.

Idag var sista orienteringsdagen. Vi inledde med att titta på världscupmedeldistansen. Helena Jansson vann, så det blev svensk nationalsång.
Banorna var 70% sanddyner och resten ogenomträngliga buskar och träd. Oerhört svårt och tungt. Ida slog mig med 5 minuter.
Eftersom det var strålande sol och varmt, så blev jag lite småtrött efter loppet och fick ligga ett tag i skuggan av husbilen för att kvickna till.

Andra orienteringsdagen bjöd inledningsvis på liknande lättlöpt terräng, som igår, för att övergå i ogenomtränglig tätskog och lite havstrand.
Efter två dagar leder Ida över mig med 1 minut och 6 sekunder. Imorgon blir det ett avgörande medeldistanslopp.
Solen är stark. Solskyddsmedel för allmän användning finns vid start.

Idag har vi sprungit orientering.

Vi blev omringade av landslaget som är här för att springa världscup.
Terrängen var sanddyner täckta med tallmo. Mycket lättlöpt. Dock fick man akta sig så man inte snubblade på de stora kottarna.


Ida och jag hade samma bana.

Senare var det invigning med bbq och diverse uppvisningar såsom vallning och klippning av får.

Photobomb….wth!

Det är lite blåsigt här i Wellington, men det är skönt att vi lämnat sydön där vädret är värre. Här åkte vi i förra veckan: http://m.nzherald.co.nz/nz/news/article.cfm?c_id=1&objectid=10857032